När man fastnat i ett dilemma känner man stor förtvivlan av den anledningen att man inte ser någon väg ut, det är ju paradoxens kännetecken. Men en paradox är något som vi människor uppfattar som oförenligheter. Om man lyckas se det hela i ett större tidsperspektiv skulle man märka att allting går mot sin upplösning och att det bara är vår fantasi som sätter gränser. Därför behöver man inte förtvivla utan det går att få hjälp att öppna för de perspektiv man ännu inte sett.
Många av de unga flickor jag arbetat med har känt sig som hon på bilden. Man har svårt att lita på hjälp. Kanske har man uppfattat det som ”stjälp” och gett upp. Men i min erfarenhet finns det inga ”hopplösa fall”. Hon som gjort bilden och många andra har överlevt sina självmordstankar och –försök och funnit nya vägar!