Under 90-talet var jag engagerad i ett samforskningsprojekt där familjer fick berätta om hur de tyckte att behandlingen hade hjälpt dem. Denna kvalitativa studie, Ätstörning och behandling, som ger inifrånsvar om hur och varför familjeterapi fungerar vid ätstörningar visar att bland det viktigaste var att terapeuten förstått allvaret i situationen och samtidigt utstrålat en visshet att det skulle gå bra. Många tyckte det viktiga var att de förstått familjens betydelse under hela behandlingstiden. Resultaten går att läsa under rubriken Forskningsmaterial.
Nu under 10-talets första hälft har jag kompletterat denna kunskap med en fallstudie som visar hur en ung underviktig flicka uppfattar den inledande fasen av sin terapi och hur den processen förstås utifrån terapeutens existentiella perspektiv. Avsikten var att undersöka hur och om vad man kan tala med flickor som plågas av sina negativa känslor och tankar. Den kan läsas i sin helhet under rubriken Min magisteruppsats – anorexiterapi.