Milanoinstitutets banbrytande bok heter Paradox och motparadox. Hela grundsynen utgår ifrån motstridiga samtal som man för antingen inom sig själv eller med omgivningen. Man fastnar lätt i ett antingen-eller-tänkande som går att förstå inifrån. Flickan som här målat sina inre upplevelser ger uttryck för ett vanligt tema: man upplever två oförenliga världar – en i ljuset där allt är som det ska och en där tillvaron är skrämmande förfärlig liksom ens egen kroppsupplevelse och självbild. Det ligger i sakens natur att en paradox inte kan forceras.
Men om man får ett längre tidsperspektiv och kan förstå sin situation i ett större sammanhang så kommer paradoxen att mynna ut i något extraordinärt som man inte hade kunnat nå fram till på något annat sätt. En flicka sa i min forskning ”Mia sa att det skulle bli så mycket bättre när jag blev bra men jag vågade inte tro det. Till slut blev jag nyfiken om det kunde vara så underbart som hon sa och gav det en chans. Det fantastiska var att det var ännu mer underbart än hon hade kunnat ge mig en uppfattning om!” Hon som målat denna bild sa ”det handlar inte om att våga vara rädd – man måste våga vara modig!” Våga ge sig chansen att utforska vilka oanade möjligheter paradoxen bär i sig.