ACT har stora likheter med existentiell terapi. Den existentiella terapin bygger på att både acceptera begränsningar som man inte kan forcera och samtidigt satsa på att ta vara på de möjligheter man faktiskt har att fritt utforma sitt liv. Det kallas Acceptance Commitment Therapy, ACT, och har rötter i den 1000-åriga sinnesrobön som används vid varje möte inom anonyma alkoholister och andra självhjälpsgrupper. Det avgörande är bönens tredje del – urskillningsförmågan – visdomen att avgöra vilka hinder jag behöver acceptera för att inte stånga mig blodig och vilka möjligherer jag behöver ta till vara så att jag kan leva väl med konsekvenserna av mina val och handlingar.