Aug 2009, Tällberg

27-28 augusti 2009 föreläste jag i Dalarna på Familjeterapikongress med temat ”Vad gör en bra familjeterapeut?”.

Denna föreläsning täckte fyra teman:

UPPMÄRKSAMMAR PROCESS OCH SAMMANHANG

Skapa och upprätthålla en kontext för komplexa evolutionära processer.
Kontinuerligt invitera det system som är relevant för problemupplösning så som det definieras av familjerna själva vid olika tidpunkter i processen.
Ständig utvärdering av vad som fungerar för dem och om man talar med rätt person om rätt saker på rätt sätt.

FOKUSERAR PÅ RELATION

Fokus på relationen mellan de professionella och klienterna.
Vända uppmärksamheten mot sig själva som terapeut/team.
Vaksamhet på hur den evolutionära processen kan inverka på komplexiteten i det större fältet av relationer.

REFLEKTERAR EPISTEMISKT

Lyhördhet för familjemedlemmars yttringar som effekt av ens egen närvaro och aktivitet.
Att vara medveten om sina idéer som tillfälliga och partiella övertygelser (systemiska fördomar)
Inta en disposition, det gäller att vara lätt på foten och byta sina fördomar ofta.

HUVUDDRAG I PRAXIS

Improvisatoriska samtal baserade på estetisk nyfikenhet.
Se till att få loss låsta lägen genom att röra sig från det repetitiva till rekursivitet genom att ge utrymme för nya interpunktionsmöjligheter.

Lite bakgrundsfakta:

Under åren har jag ägnat mycket tid åt att gå tillbaka och studera familjeterapins rötter i Batesons, Maturanas och Milanoteamets – speciellt Cecchins postmilanesiska – tänkande. Utifrån dem gör jag kontinuerliga processanalyser som utvecklat min systemiska syn.

Jag började utbilda mig till familjeterapeut redan 1973 och kom i kontakt med Milanoteamets arbete från 1978, och har sedan dess ingått i deras internationella nätverk. Jag arbetar huvudsakligen som specialist med svårt anorexidrabbade familjer och har även utbildat bl.a. med KCC London. Har även genomgått en tvåårig handledarutbildning i familjeterapi vid PBU Stockholm.