Syftet med denna kvalitativa studie är att närmare undersöka den fronetiska kunskapen kring vad det är i terapeutisk behandling som hjälper människor i riskzonen att utveckla eller redan har utvecklat långvarig anorexi.
Genom tre material – min teoretiska och praktiska kunskap och tidigare kvalitativa forskning, en fallstudie från den kliniska verksamheten vid Anorexiamottagningen i Stockholm samt en fältstudie med intervjuer med en forskare och fem terapeuter från två olika enheter. Denna studie utforskar gemensamma nämnare i behandling med särskilt fokus på vikten av terapeuternas perspektiv. Informanterna har ett holistiskt perspektiv och arbetar med olika existentiella, integrativa och systemiska modeller.
Det som står ut i informanternas svar, och som bekräftas av familjen och klientens egen röst, är att personen bakom symtomen tonas fram – särskilt inför sig själv – och att sjukdomen tonas ner. Viktigt är också att terapeuterna kan förmedla både sin tro på att det är en mänsklig möjlighet att bli fri från anorexi och att det även finns anledning att tro på den enskilda klientens möjligheter att återhämta sig.
Andra teman av betydelse är hur man hanterar ångest, negativa självbilder, ambivalens och rädsla för förändring och hur man inviterar till reflexion över alternativa sätt att komma vidare i livet utan sin ”bästa” vän Anorexia. Denna studie föreslår mitt material och familjernas berättelse och informanternas bidrag tillsammans frambringar en kollektiv fronetisk kunskap.
Det öppnar för att fortsatt forskning går vidare med de aspekter som diskuteras i slutreflektionen. Här nedan kan du läsa hela uppsatsen.
MasteruppsatsMiaAndersson